Såg nyligen Qasim "Q" Basirs omtalade film Mooz-lum (2011) om den unge Tariq (Jonathan Smith/Evan Ross) som börjar på college efter en komplicerad uppväxt med skilsmässa i famlijen och en sträng religiös far (Roger Guenveur Smith) med höga krav. Det hela utspelar sig i ett Förenta staterna på väg mot elfte september katastrofen 2001. Det är en ganska ojämn film vars brister dock till större del ligger i hur den hanterar vissa högdramatiska scener, men samtidigt märks det att det ligger ett väl uttänkt och komplext manus i grunden. Utan att avslöja för mycket kan sägas att Tariq slits mellan negativa religiösa erfarenheter och en identifiering som muslim på campus. Här spelar hans syster (Kimberley Drummond) och hans barndomskompis (Vladimi Versailles) väsentliga roller i att dra Tariq i olika riktningar och man sitter som naglad mot slutet över hur egentligen Tariq ska komma ur sin utveckling på campus. Det är på många vis en unik film. Visst har vi sett mer positiva och trovärdiga representationer av muslimer inom amerikansk film de senare åren, men än mindre har de varit karaktärer av samma komplexa sort som Tariq. Här finns förstås en problematik som inte är lättlöst. Mot bakgrunden av den oerhörda mängd av muslimska/arabiska terroristkaraktärer som återkommit i amerikansk filmhistoria blir fallet lätt att man som reaktion bildar nya stereotyper så som den överdrivet goda och västerländska muslimen. Eller en snäll muslim som dock är väldigt orienterad av sin religion, d v s ständigt markerar på olika vis att hen är muslim (t ex genom att i den enda scenen hen medverkar ursäkta sig för att gå och be en stund). Mooz-lum, som i allra högsta grad handlar om religiös orientering, faller dock inte i den fällan. Religion diskuteras flitigt genom hela filmen men här finns andra teman som väger upp det. T ex så är Tariqs första dagar på campus något av en chock eftersom han aldrig festat eller gått på konsert, men samtidigt pekar filmen på att den erfarenheten inte på något vis behöver vara specifik för Tariqs uppväxt. Tariqs föräldrars bråk som leder till skilsmässa kan till en början tyckas handla om religiösa föreställningar, men visar sig snarare ha ett problematisk känslomässigt djup som kommer från faderns självhävdelsebehov.
Sammanfattningsvis känns Mooz-lum som en efterlängtad film och trots dess ojämnheter tror jag att många kommer uppskatta den. Den känns som ett väsentligt inlägg i debatten om religiös identitet i dagens Förenta staterna och också en viktig film om situationen för många amerikanska muslimer kring elfte september 2001. Det är dock synd det skulle ta tio år innan någon vågade göra en sådan film.
I anslutning till det här inlägget skulle jag också vilja tipsa om en intressant tidigare debatt från LinkTV om muslimska karaktärer i amerikansk film och tv-serier. I panelen sitter bland annat producenter från serier som Sleeper Cell, 24 och Little Mosque on the Prairie:
LinkTV - Who Speaks for Islam? Muslims on Screen
